nu har vi bott i vårt nya hus i tre månader. vi har liksom stagnerat vad det gäller att komma i ordning. mycket är halvklart och bara tanken på att börja med det som skall bli trädgård får mig att hoppas att snön ligger kvar till långt fram i maj så man slipper se eländet som ligger under. nåväl tre björkar har vi i alla fall fällt. dvs vi tittade på medan en granne fällde, kvistade och sågade upp dem i meterlängder på mindre än en kvart. jag tror nästan jag måste skaffa mig en motorsåg efter den uppvisningen.

Uppdatering: stubbj***ar!!!

man vill så gärna veta vad de tänker och drömmer ens små barn. och i natt, vid fyratiden när jag gick in till s som ropade och satte mig på sängkanten så sa hon:

- sitt här en stund mamma, min ensamhet biter mig.

fem spänn för ett kakfat på bygdegårdens vårloppis. inte illa. lite tomt bara. måste genast åtgärdas.

naturen

igår hittade vi en stackars frussen fjäril i en snödriva utanför fönstret. vi tittade länge och oohh och ahhh:ade, men eftersom jag är ett fan av att låta naturen ha sin gång lät vi den vara. så i morse när jag tittade ut så låg den på sidan i snön med regnet strilande över sig. den fladdrade lite med sina ben men var i övrigt helt stilla. då fick jag ju faktiskt tänka om för vem är egentligen jag att låta våren förgås i en snödriva utanför mitt fönster? va ?

vi bäddade en liten ask med tulpanblad, la i lite stärkande honung och ställde den under verandataket. så nu hoppas vi att våren sätter lite fart här.

apropå linda ks inlägg om att se ut som 17, så fick ovan avbildade 35åring idag visa leg på systemet. det är andra gången inom loppet av en månad. inte illa. inte illa alls tänker jag, men kanske ändå tänkvärt. jag listar ett par alternativa förklaringar till det inträffade:

1. det kan ha haft något med min ungdomliga mössan att göra (solglajjerna hade jag nämligen inte på mig)

2. just för att jag inte hade solglajjerna på mig så såg kassörskan mina ringar under ögonen och tänkte att jag var ett slitet nittonårigt emobarn som handlade chablis på en torsdag.

3. kassörskan tog mig för en kontrollant som försökte kollra bort henne genom att klä ut mig till ett emobarn och handla chablis (på en torsdag).

4. kassörskan ville kolla att jag verkligen är så gammal som jag ser ut för att sedan kunna le i mjugg tillsammans med sina kollegor.

5. vid 35 års ålder ser jag ut som 19. vid 19 var jag ingen hit. teorin om åldrandets behag stämmer.

sist herr t kom hem från resa hade han med sig ett fint trädpussel. idag har vi fått converse i långa banor. och klänningar. och fina krämer.

i torsdags efter jobbet packade jag barn och hund i storbilen och flydde från gräsynklingskapet till svärmor. en dag på stan hägrade och så lite avlastning från morgnar som börjar 05.30. alla morgnar börjar nämligen 05.30. alla. året om. det gör gräsynklingskapet lite bittrare än vad det kunde ha varit. nåväl, helgen i korthet:

håret klippt.

det fina som jag skulle köpa till mig själv, blev inte köpt. framför allt för att jag aldrig kom på vad det var för något. ett tag var det en kofta från lexington. sedan blev det "någon typ av sko" efter det ett par byxor /alt. en klänning från dagmar. sen gav jag upp.

champagneglas inhandlade på presentkort från alltför snälla släktingar i södern. tusen tack.

melodifestivalen. så här i efterhand är jag förkrossad.

s har haft runt 40 i feber sedan fredag morgon, trots det förvånansvärt pigg.

sportbebisen har sportat högt och lågt hela helgen. i lördags satt hon iofs stilla en lång stund och åt en hallonbakelse lika stor som hennes huvud.

nu är vi hemma, i morgon ska jag ha min första vab-dag någonsin i sverige.

inte lager på lager

men väl jeans on jeans, bild tagen inne på laget.

min efterlängtade tredagarskurs i göteborg har tydligen ersatts av en halvdag i västerås. inget emot västerås men det känns lite surt.

jag tar sats inför åtta dagar som gräsynkling. all tvätt är tvättad, huset städat, önskelistan skriven och humöret någonstans i höjd med knäna. en meter snö, pendling från långt ut på landet och en fullspäckad mötesvecka är kanske inte det optimala utgångsläget. men som sagt... önskelistan är skriven. dessutom är jag öppen för överraskningar.

sportbebisen har alltså fyllt två år och är nu en stor (turban)flicka.