kanske kan man säga att tisdagen blev en repris av måndagen, mer eller mindre. så är det bra med det. det är nog bäst för världen att jag går och lägger mig.

vi säger att det är morgon. måndag morgon. man har ett hyfsat nytt (från förra veckan) jobb att gå till. det är stormöte kl: 08.30. inga problem. eller hur ? nä. men. kanske har ens bättre hälft rest i väg på konferens. och kanske har barnen inte sovit så bra på natten. alls. kanske har man själv äcklig hosta och är allmänt uppblåst och sover inte så bra. heller. kanske stiger man upp halv 6 med bara ett halvt ögonlock uppfällt. kanske går barnen i baklås vid frukosten. kanske imploderar man när man har packat in motsträviga overallbarn i bilen och kommer på att man glömt gå ut med hunden. kanske skottas det snö på dagistaket när man ääääntligen kommer fram och då får man kanske inte gå in och lämna barnen.

kanske har jordens alla tåg dött. kanske har lärdomsstadens alla bilar ynglat av sig något helt vansinnigt under natten. och kanske, bara i ytterst eventuella fall, när man kommer hem på eftermiddagen och under tidspress ska rigga storebarnet för gympa, ja då har den gillrade råttfällan slagit igen. med en liten, liten skogsmus i. eller snarare det som en gång ... ja ni förstår..

kanske är det så eller så är det helt bombsäkert en konspiration.

efter en fredagskväll framför tvn har herr t klargjort att let´s dance egentligen inte är något annat än en samhällelig förlängning av mina lacktights.

jag säger swing it. gudrun. swing it.

vi har relikt vatten i vår brunn. det luktar svavel och är gammalt som gatan. tyvärr smakar det svavel också. men det är som sagt relikt. kanske dricker vi till och med upp det sista av istiden.

två jobbdagar avklarade. det blir fint det där. jag kommer att trivas.

idag har jag skottat snö i 1 1/2 timma. jag skriver det här så att det inte skall undgå någon.

om att bo på landet:

man skottar fram bilen

man kör bil

man skottar snö

man kör bil

man hälsar på a l l a andra som kör bil

man glömmer att köpa mjölk

man kör mera bil

japp

ungefär så är det

jag gör en lista över hela helgen:

helgens olycka: jag körde, eller snarare gled, av vägen. tackochpris för behjälpliga bönder med pickup.

helgens insikt: herr t och barnen stötte på resterna efter ett nyligen skjutet rådjur. snabblektion i cruel facts of life samt varifrån maten faktiskt kommer.

helgens bästa: härlig amarone och antipasti på fredagskvällen.

helgens våghalsigaste: yukikos sushi med barnen på söndag

helgens nyttigaste: ordnat med ytterligare en bänk till tvättstugan

ett efterlängtat inlägg

dvs. ett inlägg jag har längtat efter att få skriva, helt sedan augusti i fjol. när det blev klart med herr t´s jobb i lärdomsstaden. han sökte för mer än ett år sedan och det blev som sagt klart efter sommaren. när han ringde mig på jobbet och sa att det var ordnat och att vi skulle få flytta hem la jag ner huvudet och storgrät av lättnad rätt i tangentbordet, till min kära vitryska kollegas förskräckelse.

inte för att norge var så hemskt. alls inte så, utan för att jag aldrig kände mig hemma, kanske berodde det på att jag visste att vistelsen var tillfällig, men inte hur tillfällig. norge blev varken det ena eller det andra för mig. kanske för att jag strax efter att vi flyttat till norge förlorade min pappa och blev helt föräldralös. kanske för att barndomshemmet skulle säljas och alla band till mina rötter klippas av. lärdomsstaden blev då till det som jag kallade hem och norge var mer platsen där jag bodde. exilen.

så var det för mig. dessvärre var det inte så för mina barn. jag säger dessvärre för när jag var gladde mig åt att få flytta hem igen, så skulle de flytta ifrån allt de kände till. norge utgjorde ju hela det medvetna livet både för s och lilla e. bestvenner, barnehagar, parken, lägenheten allt som fyllde deras vardag var ju norskt.

jag har dåligt samvete över det och det kommer jag att ha. länge.

men.

vad som stod på den nästintill oöverstigliga att göra/ordna listan i augusti 2009 var följande:

hus i eller runt lärdomsstaden

svensk bil (evt. x 2)

två dagisplatser (helst på samma dagis)

jobb till mig

och sist men inte minst. allt skulle klaffa tidsmässigt. och helst geografiskt. så jag skulle slippa bo kvar i norge och jobba medan jag sökte jobb i sverige. eller slippa pendla långt varje dag.

och nu, fem månader senare, när jag sitter i vårt nya hus, med flickorna på samma dagis, herr t på jobbet och snart ska ta bil ett för att hämta ut bil två och sedan ha ett möte med min nya arbetsgivare i lärdomsstaden. jammen då känns det ganska fett faktiskt.

grattis till oss för att vi klarade det.

dagis dag 5: s klipper håret på två små flickor och deklarerar att hon ska bli en prinsessa som är polis men också prisör (på kvällstid).