tyst

idag har jag ingen röst. ingen alls. jag öppnar munnen och det susar lite och rosslar lite. så blir det inget mer.  

i morse skrämde jag mina barn:

- mamma, mamma du må hjälpa mig att pärla...

- ...suuus (med halvöppen mun)... rossel.. rossel host host harkel ....*nickar med huvudet*

- paaappaaa, paaappaaa .......

nu har de åkt till barnehagen och jag är ensam hemma med hunden och två getingar som flyger runt härinne. den ena har jag tillsvidare stängt in i skåpet över köksfläkten och det är ju bra. för stunden. därinne finns ju nämligen kaffet. this i will deal with later. den andra är utom syn och hörhåll. bra, bra. planen var nämligen att separera dem så de inte anfaller som duo. i outsmarted dem, getingarna.