dramatik

jag har slutat dricka kaffe på morgonen. det är den drastiska åtgärd som måste till för att bli kvitt huvudvärken jag dragits med de senaste veckorna. en huvudvärk som säkerligen är en konsekvens av flyttstress kombinerat med den återvändande foglossningen och periodvis ganska högt uppdragna axlar. och jag sörjer mitt morgonkaffe. det var min stund på morgonen. nu består min stund av 30 min. cykling (uppför) iförd gore-tex och utan dos kaffe i kroppen. det är inte jag. gore-tex har aldrig varit jag. jag är mer soft mer tofflor och hummeli-hum. mer klänning och koftor och sådan har jag alltid varit. så jag skyller på norge. det här landet har gjort något med mig. det har gjort mig till en vardagsfriskis. jag har tom yttrat det förbjudna ordspråket inför s. ordspråket som vi skrattade så åt för något år sedan, jag sa "ut på tur aldrig sur" och jag menade det. norskifieringen är ett faktum. damned you norge! jag gillade soft och hummeli-hum. jag gillade klänningarna. men jag har faktiskt inte ont i huvudet längre och jag har sällan varit så här pigg. dessutom smakar förmiddagskaffet himmelskt i vilken form det än kommer.