det här inlägget handlar om världens lataste hund.

världens lataste hund måste man väcka varje morgon. medels skakning och puttning. att bara ropa på henne fungerar inte. på de 3-4 metrarna mellan korgen och dörren hinner hon somna 1-2 gånger. väl ute i trappen så brukar hon stirra länge och oförstående på mig. som om hon har glömt vad det var hon skulle göra härnäst (1. ta ett par steg framåt så att hon inte klämmer svansen i dörren 2. gå nerför trappen). det brukar ta två minuter att komma så här långt. sedan skall vi ut genom ytterdörren, ut i det fria. om det regnar är det kört. då har man 45 kg hund som stryker längs husväggen och sätter sig på bakhasorna av skräck inför blotta tanken att bli blöt. är det för varmt är det kört. då kommer vi 50 meter. sedan är det tvärstopp. jag tror jag släpar hund lika mycket som jag bär barn. det är vad som har byggt mina armmuskler. att släpa runt på familjemedlemmar. det och hindra världens lataste och lätt suicidala hund från att promenera mitt i vägen. eller i vart fall precis på stenkanten mellan trottoaren och vägen. men hon är åtta år nu. en aktningsvärd ålder för en mastiffdam. kanske kan vi kalla världens lataste hund för karaktärsfast och hänvisa alla later till ålderns rätt ? och blunda för det faktum att hon har varit så här sedan hon var valp. ja det gör vi.