uäääk

när jag var student och hade husdjursabstinens så skaffade jag mig råttor. fina mjuka tamråttor. det var epa, pixi och texas. texas var ondskan själv. hon bet och bet och till slut gick hon och dog. epa kallades också för "the perfect rat". för det var hon. rumsren och tam nog att komma när man knackade i golvet. pixi var likadan. hon bodde i bokhyllan men gick på toaletten inne i buren. och kom tassande när man knackade på henne. väluppfostrade skulle jag vilja kalla dem (med ett undantag då). och ibland är det tur att man har sådana fina erfarenheter av råttor. så att man till exempel lyckas behålla sinnesnärvaron när man ramlar ut ur huset i halvmörka gryningen med två morgontrötta ungar och råkar trampa på just en råtta. en död jättestor. och tung.