idag har jag skottat snö i 1 1/2 timma. jag skriver det här så att det inte skall undgå någon.

om att bo på landet:

man skottar fram bilen

man kör bil

man skottar snö

man kör bil

man hälsar på a l l a andra som kör bil

man glömmer att köpa mjölk

man kör mera bil

japp

ungefär så är det

jag gör en lista över hela helgen:

helgens olycka: jag körde, eller snarare gled, av vägen. tackochpris för behjälpliga bönder med pickup.

helgens insikt: herr t och barnen stötte på resterna efter ett nyligen skjutet rådjur. snabblektion i cruel facts of life samt varifrån maten faktiskt kommer.

helgens bästa: härlig amarone och antipasti på fredagskvällen.

helgens våghalsigaste: yukikos sushi med barnen på söndag

helgens nyttigaste: ordnat med ytterligare en bänk till tvättstugan

ett efterlängtat inlägg

dvs. ett inlägg jag har längtat efter att få skriva, helt sedan augusti i fjol. när det blev klart med herr t´s jobb i lärdomsstaden. han sökte för mer än ett år sedan och det blev som sagt klart efter sommaren. när han ringde mig på jobbet och sa att det var ordnat och att vi skulle få flytta hem la jag ner huvudet och storgrät av lättnad rätt i tangentbordet, till min kära vitryska kollegas förskräckelse.

inte för att norge var så hemskt. alls inte så, utan för att jag aldrig kände mig hemma, kanske berodde det på att jag visste att vistelsen var tillfällig, men inte hur tillfällig. norge blev varken det ena eller det andra för mig. kanske för att jag strax efter att vi flyttat till norge förlorade min pappa och blev helt föräldralös. kanske för att barndomshemmet skulle säljas och alla band till mina rötter klippas av. lärdomsstaden blev då till det som jag kallade hem och norge var mer platsen där jag bodde. exilen.

så var det för mig. dessvärre var det inte så för mina barn. jag säger dessvärre för när jag var gladde mig åt att få flytta hem igen, så skulle de flytta ifrån allt de kände till. norge utgjorde ju hela det medvetna livet både för s och lilla e. bestvenner, barnehagar, parken, lägenheten allt som fyllde deras vardag var ju norskt.

jag har dåligt samvete över det och det kommer jag att ha. länge.

men.

vad som stod på den nästintill oöverstigliga att göra/ordna listan i augusti 2009 var följande:

hus i eller runt lärdomsstaden

svensk bil (evt. x 2)

två dagisplatser (helst på samma dagis)

jobb till mig

och sist men inte minst. allt skulle klaffa tidsmässigt. och helst geografiskt. så jag skulle slippa bo kvar i norge och jobba medan jag sökte jobb i sverige. eller slippa pendla långt varje dag.

och nu, fem månader senare, när jag sitter i vårt nya hus, med flickorna på samma dagis, herr t på jobbet och snart ska ta bil ett för att hämta ut bil två och sedan ha ett möte med min nya arbetsgivare i lärdomsstaden. jammen då känns det ganska fett faktiskt.

grattis till oss för att vi klarade det.

dagis dag 5: s klipper håret på två små flickor och deklarerar att hon ska bli en prinsessa som är polis men också prisör (på kvällstid).

fyra dagens

dagens shopping : ho ho en liten men krocksäker bil. i dare you, vilda djuren of norduppland. håll i hatten.

dagens otippade: jag friserade sportbebisen till pagebebis.

dagens slowfox: gillian welch och ett glas nebbiolo på kvällskvisten.

dagens i morgon: skidshopping och skridskoanskaffning.

om man har en ugn som inte går lägre än till 80 grader (- hur är det möjligt??) hur ska man då kunna laga en massa mat som behöver låg temperatur. som långsam lax till exempel.

det här inlägget skulle kunna kallas för " hon köpte en iphone och nu kan hon inte bli nådd" och inte nå ut heller för den delen. strul säger jag. major strul.

idag skickade jag i väg s till grannbarnen för att leka, helt ensam. jag tog sportbebisen på armen, ställde mig framför vårt hus och såg s sparka iväg på sparken mot på grannens hus. halvvägs stannade hon, vinkade och ropade:

- jag vågar mamma, jag vågar helt själv!! så sparkade hon vidare.

där är skillnaden från centrala oslo i ett nötskal. gilla landet. trots 23 km till närmsta latte.

status

utetemperatur: okänd, termometern frös sönder för några dagar sedan.

innetemperatur: inte helt varmt

inomhusdoft: inte toppen

tv: no sir

telefon: lånemobil från nokia anno 1996

tidning: nope

uppkoppling: ett mobilt halvbra.

vatten: från nyborrad, egen brunn med bismak av sump.

antal km till närmsta latte: 23

antal hemmavarande bilar: 0

antal hemmavarande barn: 2

förresten är det minus 21 idag.

tiden

all tid försvinner. herregud är det så det skall vara år 2010 ? herr t har börjat på sitt nya jobb och jag är hemma med barnen tills de börjar på förskola den 12:e. på dagarna har vi haft besök, på kvällarna fixar vi i huset om än i makligare takt än tidigare. skruvar upp hyllor och skåp. tapet i hallen. byta lampor som åkte upp på fel ställe i all hast. vänta på beställda möbler, telefoner och uppkopplingar.

apropå tekniska prylar och uppkopplingar, hur kan det komma sig att varje trådlös applikation kräver minst en sladd, gärna två för att fungera ? vad hände med det trådlösa samhället egentligen ?