en ***** morgon...

en sån morgon har vi haft. min börja-jobba-ångest utlöste nog en del frustration hos både barn och andra. klart barnen märker att jag är ledsen hur jag än smusslar med tårarna. herr t tröstar med löfte om börja-jobba-present," ... ifall det skulle hjälpa... "och allt jag kan få ur mig är:
- nej-det-hjälper-inte(snyftochhulk)men-det-skulle-inte-skada-heller...
tillråga på allt slår lilla e i huvudet igen!! herregud! den här gången låg hon redan på golvet och slog i huvudet när hon rullade runt. inte så värst alltså, men nog för att skrika i högan sky och få alla fördämningar hos mor att brista. idag måste vi ut ut ut och dricka finkaffe, helst med tillbehör...

Förtydligande...

... alltså jag känner att jag måste förklara det här med matsmuggleriet, det var inte mycket för mycket vi tog med över gränsen. det var kanske en fläskfilé och en arbogapastej (litet paket) för mycket som slank med. inte mer... men det är ändå lite spännande varje gång. igår var tullen inte ens hemma när vi körde över gränsen... men någon gång händer det, då tar de arboga pastejen ifrån oss och jag kommer att vara lite ledsen, men ändå kanske lite nöjd över att ha trotsat lagen... sådär lite lagom...

jag frågar mig varför...

och det gör kanske andra också.
jo, därför... att exilen gör något med mig, jag började terrorisera mina vänner med meterlånga mail som i stort sett bara handlade om mig själv, ytterst få orkade svara.
förlåt!
jag började kommentera andras bloggar med meterlånga kommentarer som också bara handlade om mig.
förlåt lilla mamman !
nu kan jag skriva ohämmat om mig och mitt på min egen sida, det är fantastiskt.