trist

jag är helt tom. har inget att skriva om alls. det är för mycket snö och separationsångest. för lite sol och saker att se fram emot. vi går mest bara runt, runt och väntar på svar om framtiden. tärande det där.

på fredag far herr t till sverige, begravning på fredagen och akademisk gathering på lördagen.

jag och s har planerat jentekväll på fredagkväll. när lilla e har gått och lagt sig så ska vi sitta uppe i pyjamas och äta popcorn och se på film. med täcken i soffan, ända tills vi somnar. jag har lovat s att bära in henne i sängen när hon somnar så att 1. inte pappa ser. och 2. lejonen inte hinner komma. åh, det är länge tills fredag men där har jag ju i alla fall en sak att se framemot....

vad hände?

idag efter jobbet: tapas och lite rött nånstans på majorstua. trevligt och gott MEN...varför är det så att man trots goda intentioner att ta-vara-på-kvällen-och-stanna-ute-läääänge ändå börjar skruva på sig när det drar ihop sig mot barnens sovtid?!??! och innan man riktigt fattar hur det har gått till, så är man redan halvvägs hemma. så nattar man och vyssar och allt är sååå mysigt. men sen... när barnen sover och man själv sitter i soffan (som vanligt) och tv:n går (som vanligt). då är det liksom: men vad hände ?!? vart tog festen vägen??! och snygg-klänningen ligger i en knöl på golvet och man har pyjamasbraller på och är tillochmed lite sur över att man missat (läs valt bort) det roliga....
jag tror minsann att jag behöver en rejäl omskakning