jag brukar inte...

kommentera samtiden, för det är för mycket och för svårt. men ibland bara måste jag pysa lite !!! vad i h****** håller de på med!?!! hur hur hur varför varför varför!?!?! jag tappar tron på mänskligheten (igen). jag vet inte vart jag ska titta eller vem jag ska lyssna på och i slutändan blir det inget av det. men jag får inte in det i mitt huvud, att det faktiskt är så här det går till. på riktigt, att det här är vardagen för många många, medan jag är hemma med mina två barn. och gnäller över bagateller och för lite flärd i vardagen.
nä, over and out....

the sound of impending horror

jag hörde ett mycket märkligt litet ljud i morse. ett tyst skrapande liksom. vi var i badrummet lilla e och jag. först tänkte jag typ: oh nej möss !! och lyfte raskt opp lilla e från golvet. gick runt och tittade lite i badrummet och kikade tillochmed ut i hallen en sväng men såg vare sig hål i väggen eller möss (tackochpris).
hur som helst så tycktes ljudet följa efter oss, och det lät liksom bara mer och mer, och högre.
så plötsligt fattade jag:
-men jäklar ! det är ju lilla e som låter!! herregud hon har ju nåt i munnen!!
snabbt som ögat kände jag efter, men där var ingenting utöver det vanliga. märkligt...så det där ljudet igen.... jag kände ju faktiskt igen det, jag hade hört det förr... och så slog det mig.
det var det omisskännliga ljudet av splitternya små tänder som gnids mot varandra.
- jaha ja, tänkte jag och andades ut, men då är ju allt som det ska...det är ju bara.... vänta nu!!! gnids mot varandra!! men-det-betyder-ju-tänder-i-överkäken-också!!!
jag kände efter igen och mycket riktigt, mycket riktigt, en sylvass kant i överkäken. the horror!!vi snackar alltså bitsk bebis med två tänder helt framme i underkäken sedan 6 veckor med bett och blodvite som följd. ofta!! jag har ändå fortsatt amma, man lär sig hur man ska undvika de värsta betten (jag ammar med mitt lillfinger i hennes mungipa så att jag kan bända upp käkarna snabbt). men nu ni... nu när lilla e bokstavligt talat är beväpnad till tänderna, nu blir det allt ridå ner för amning! i will not be nippleless i tell you!!! inte med nytt jobb och allt.

r-e-s-p-e-c-t

jag bara säger det igen... storebror satte sig alltså gladeligen i bilen och körde 50 mil, fullastad med lådvin, cheddar, kaffe och andra livsnödvändigheter. och han gjorde det för att hjälpa oss att bära möbler, skruva hyllor och fixa det trådlösa nätverket som har varit helt paj i månader.... och för att leka med barnen såklart. tack storebror

borta väck!

min mobil har tappat närminnet...så gräsligt olämpligt när man väntar viktiga samtal från potentiella nya arbetsgivare. dessutom har jag förlagt telefonen...snacka om usel kombo.