dagen var alltså rosa;

ända tills lilla e voltade ner ur sängen och låg helt tyst på golvet med uppspärrade ögon. då blev det svart och bråttom. en snäll akutläkare konstaterade att allt var som det skulle och att det hade gått bra, men att vi var ganska uppskakade både jag och bebis. i natt ska vi då väcka henne två gånger och se till att hon vaknar ordentligt, känns lite bakvänt måste jag säga.