är detta slutet?

kanske har de rätt ? kanske är det sanningen ... kanske är det helt sjukt fult! det som varit min Trygghet, min Bekväma vardag och min Bästa utväg.
idag har jag stått framför spegeln länge och provat och begrundat. ska jag framhärda i min bekvämlighet med den bittra förvissningen om att jag i mångas ögon repesenterar något helt anskrämligt och passé, eller ska jag faktiskt förkasta det på så många sätt optimala och sälla mig till de som fördömer.
jag har inte tagit ställning. jag kan inte bestämma mig. mitt omdöme är grumlat av en förkärlek för snabba och enkla lösningar.
jag har spridit ut dem på sängen, svarta och grå, inga vita (nej där går faktiskt gränsen!!). jag granskar dem med vemod i sinnet och kritisk blick ... vara eller inte vara ... ta farväl eller inte?
hur detta än slutar så jag är övertygad om att i en föränderlig värld av uttryck och motsatser som alstrar nya motsatser så kommer återupprättelsen att komma. om åtminstone ett decennium kommer revolutionen igen och då tror jag att många kommer att vara lika förvånat tacksamma som jag var när Giselle Bündchen syntes i diverse magasin iförd ett par gudomliga grå för några år sedan...