plötsligt händer det

så händer det ... lilla e reser sig upp till stående helt själv, utan stöd, mitt på golvet och säger : 

- maaaammamamamapa! 

så går hon tre små svajiga steg mot sin mamma helt utan att hålla sig i någonting. 

enter sandman sjuk och sur treåring:

- jeg kan åsså gjör det! nämnda treåring kastar sig framför bebisens fötter mot den rörda och lätt förskräckta moderns ben, samtidigt som hon puffar undan det lilla barnet, som far i golvet med en besviken duns.

- mamma, se, jeg er så flink til å gå!!

- mmm, mycket flink, men nu var det lilla e som skulle ta sina allra första steg.

- se, mamma, jeg og! jeg tar mina allra första steg.

- nää men du har kunnat gå länge du. 

-nääää, jeg har ikke det, jeg tar mina första steg og jeg er syk og jeg syns ikke at lilla e skall gå .... osv osv

gissa om jag åtminstone stundtals är tacksam att det inte är jag som är hemma med 2 sjuka barn.