söndag 14 december 2008

hos doktorn


nu på det sjunde feberdygnet for vi till norra legevakten (en typ av allmän akutläkarmottagning). vi var först på plats i morse och s var mycket förväntansfull (och lite febrig). äntligen skulle hon få träffa doktorn. hon hade fått en tablettask i julkalendern som hon hade med sig för att bjuda doktorn, ifall han var en snäll en. det var han inte.
doktorn var en barsk och stressad akutläkare som inte hade tid med pjosk.
- krånglar hon så håll fast henne, var typ det första han sa.
jag försökte ändå prata med s och få henne att förstå att doktorn måste få titta i halsen och lyssna lite med sitt stetoskop.
- precis som när pippi går till doktorn, försökte jag
- men håll fast henne då, sa doktorn
- men ... sa jag
- håll !!! sa doktorn
så jag höll fast.
-näääääeeejjj!!! du är ikke snill!!!! du får ikke noen gotteri!!! skrek s.
jag hörde nog knappt hälften av vad han sa, doktorn.
sen skulle vi ta blodprov. 
då hjälpte inte ens hello kittyplåster som jag så förutseende hade packat ner.
- ikke ta min blooood!!! det er ikke looooov!!! det er ikke min fölsedag*!!! skrek hon med panik i rösten. sen gömde hon sig bakom ett kylskåp med blodet rinnande från ett litet, litet stick på ett litet, litet pekfinger och herregud vad blod det blev. högt och lågt, på golv, väggar och kylskåp. 
- jeg vill ikke ha noen plåster och ikke noen ting! pappa kom och rädda mig!!! bölade hon i väntrummet.
sen skulle vi in  till doktorn igen. 
s hade min jacka över huvudet för att slippa se honom. 
- övre luftvägsinfektion,  håll henne hemma tills hon är frisk. ha det! sa han.
- mmmnnghh, tänkte jag 
- uuuäääähhh, skrek s.
sen for vi hem och här lär vi stanna. länge.

* lotta på bråkmakargatan referens tror  jag.

12 kommentarer:

Mina sa...

Ursäkta men det borde vara skottpengar på såna.
Förstår de inte att barn kan bli rädda för livet av en sån grej?
Barn är ju inte så ofta hos läkare att de förstår att det (förhoppningsvis) var ett undantag och de flesta är snälla.

tingeling sa...

loly: om inte skottpengar så i vart fall lite good old a**whoopin´.

Mina sa...

Ja, skottpengar var nog att ta i lite.
Fat jag blev hemskt arg av att läsa inlägget. Det är liksom illa nog ifall det drabbar en vuxen, men en liten liten unge ska inte behöva råka ut för det där.

Anonym sa...

stackars lilla s och stackars ni alla. stanna inte hemma för länge. snart är det jul

tingeling sa...

loly: vi hoppas på bättre doktor nästa gång :)med eller utan whoopin´.
anonym: stackars oss och stackars herr t som får vara hemma med två sjuka imorrn. men vi tar oss nog i väg frammåt jul skall du se.

anna sa...

oj oj oj stackars S! upprörande otrevlig läkare... vi kan väl ringas i jul om inte annat? kram till er!

Camilla sa...

fy f-n vilken idiot! usch vad upprörd jag blir.

Akan-Kakan sa...

Usch alltså! Jag som trodde alla norrmän var hurt-glada hela tiden.

fröken L sa...

Fy, vilken hemsk upplevelse för S!!! Den läkaren borde inte få komma nära barn.
Nästa gång du är i Uppsala får du ta med henne på Nallebjörnssjukhus med snälla läkarkandidater... ;-) Det kanske kan råda lite bot på sjukhusskräck.

tingeling sa...

fru a: vi hoppas på en bättre läkare nästa gång. vi rings !! är i öret.
camilla: ja, en riktig en och det är inte första gången vi träffat sådan akutläkare.
akan-kakan: det trodde vi också. och de flesta är ju det.
frkn l: när vi flyttar hem vill vi komma till dig :)

sarapirat sa...

oj, vilken traumatisk upplevelse. krya på er!

tingeling sa...

sarapirat: tack det var läskigt och nu är vi friska och i sverige allesammans, äntligen.