tre systrar: om drömmar som falnar och grusas under tristess och, kanske, inbillad oförmåga att förändra sin tillvaro. vemodigt, men med stundtals humoristisk vinkling, om de stora känslorna som undertrycks av vardagens gilla gång. och om insikten att drömmarna är förlorade, för att man faktiskt inte gjorde något för att nå dem. vad kan man säga. jag har ofta svårt att läsa pjäser, men inte den här. stämningsfullt. jag har också sett den på scen vid något tillfälle men kan inte riktigt minnas var.

förutom systrarna jag läste också ett par noveller. bl.a. damen med hunden. täta så klart. fattas bara annat.

en sak som jag upplever slående med rysk litteratur är att det är så förbaskat mycket folk med överallt. kanske upplever jag det som mycket folk för att jag har svårt med namnen, för rollistan till tre systrar är ju inte så hemskt lång ändå. men ändå. mycket folk där.

jag undersöker saken närmare och pangar på med en till ryss. gogol. nu är jag inte helt hundra på att vi faktiskt läste gogol då, för länge sedan. på universitetet. men det kan ju inte skada tänker jag mig. nu är ju gogol i strikt mening inte ryss utan ukrainare. men jag är heller inte petnoga.