hela sommaren låg hon ute i på verandan och njöt av sin egen trädgård. hon var säkert redan då mycket sjuk. men glad. och lat, som hon alltid varit. nu är det tyst här hemma, trots två barn. tyst på ett sätt som är nytt för oss och vi är en lätt dysfunktionell familj de här dagarna för hon fattas oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag känner med dig och er.
så hemskt sorgligt och tomt.
sarapirat: märkligt hur det kan kännas så tomt i ett hus med 2 småbarn. men vi kommer att vänja oss vid att hon inte är hos oss, och sedan får vi se.
Skicka en kommentar