jag blir borta några dagar. återkommer dubbelt så stressad i nästa vecka.

först är det som vanligt: det händer ingenting, och så ingenting och så kanske händer det någon liten grej och så händer det ingenting igen. så plötsligt. smäck! så händer allt på samma gång och man springar fram och tillbaka, man yrar lite här, yrar lite där, och så ... !! ingenting igen. ingenting och ingenting. så börjar man slappna av och tänker: nämen det här går ju fint ju. och så plötsligt är det bara 3 veckor kvar. 3 veckor!! tills dagen då vi sätter oss i saaben och åker ut ur oslo och aldrig kommer tillbaks. herregud 3 år har gått.

hittills i höst, dvs from oktober, har jag köpt 24 par fingervantar till barnen. hur är det möjligt att det nu finns 7 vantar kvar? och inga som matchar ?

rens

garderobsrensning inför flytten är något jag måste ordna med. det finns exempelvis en virkad (stickad?) odd mollyklänning. rosa med knyt i strl 1. kort ärm. någon intresserad för säg 600 ? nypris ca 12-1300 gissar jag. bilder kan skickas.

update: meh. kolla här det ju en bild.

uäääk

när jag var student och hade husdjursabstinens så skaffade jag mig råttor. fina mjuka tamråttor. det var epa, pixi och texas. texas var ondskan själv. hon bet och bet och till slut gick hon och dog. epa kallades också för "the perfect rat". för det var hon. rumsren och tam nog att komma när man knackade i golvet. pixi var likadan. hon bodde i bokhyllan men gick på toaletten inne i buren. och kom tassande när man knackade på henne. väluppfostrade skulle jag vilja kalla dem (med ett undantag då). och ibland är det tur att man har sådana fina erfarenheter av råttor. så att man till exempel lyckas behålla sinnesnärvaron när man ramlar ut ur huset i halvmörka gryningen med två morgontrötta ungar och råkar trampa på just en råtta. en död jättestor. och tung.

strax före halv nio en tisdagskväll på ikea. när man är ganska glad att man börjar närma sig kassorna för att man är trött i benen. och kissnödig. då vill in inte höra följande kundradiomeddelande:

- detta är ikeas kundradio. bankterminalerna i kassorna är ute av funktion. vi uppmanar alla kunder att betala med kontanter. kreditkort fungerar inte i någon av kassorna för tillfället. detta innebär att det nu är långa köer till kassorna. vi beklagar det inträffade och jobbar för en snar lösning.

särskilt inte om man har en vissen hundring och några svenska mynt i plånkan. och 60 bängliga flyttkartonger på vagnen.

en månad

en månad kvar den här veckan. jag går runt i lägenheten och blänger. måttar med ögat. den där får inte plats. köksbordet är för stort. vi måste v e r k l i g e n ha nya stolar. hur har vi ö v e r l e v t med den där lampan!? om jag bör jar packa i vardagsrummets ena hörn. och liksom packar mig diagonalt genom lägenheten. barnens rum sist. och lite köksgrejjer så klart. måste packa åt barnen för en dryg vecka hos farmor parallellt. och vad måste vi ta med oss i bilen ? flyttlasset kommer ju flera dagar efter mig och herr t. verktyg, borrmaskin, lite porslin, lampor. julklapparna, huvudvärken. tapetgrejjer, är det värt den dyrbara bilplatsen eller ska vi bara skaffa nytt ?

på tisdag åker jag och köper 60-70 kartonger. och tejp. jag får dessvärre inte börja packa förrän den sista helgen i november. passa dig ! säger jag, passa dig, sista helgen i november.

på stan, häromdan, fick jag, inspirerad av fraidi, för mig att lösmustasch vore en bra grej att ha i julkalendern. så jag gick in på en leksaksaffär och letade. när jag inte hittade några så gick jag för att fråga i kassan.

- ursäkta har ni lösmustascher ?

- ka ?

-?!

- ka sa du ?!

- åh, jaha jag undrade om ni har l ös m u s t a s c h e r ? (tänker för mig själv, jag vill inte säga det norska ordet för lösmustasch jag vill inte vill inte vill inte åhh det är ett så hemskt ord....)

- ka for noe `staschar ?

jammen åhh !!!! neeeej! mnnngh! ok då!

- bart*!! liksombart !!! har ni det ?

- åh ja! bart! nei det har vi ikkje. beklager

*bart= ordet härrör möjligen från bart burt reynolds

man går en sväng på stan. barnfri. man köper kalenderpresenter som en galning (men lyckas ändå bara få ihop knappa hälften). små tutor, badskum, hårspännen, julklappsklänningar. man spanar lite åt sig själv, köper det gamla vanliga, en randig topp i svartochvitt, en rutig halsduk mest beige. klämmer på en grårutig skjorta och inser att den är alldeles för färgglad. orkar inte prova gråa jeans. så får man spel och köper paljettleggings. kanske var det ett divine intervention. kanske en 35-årskris. svårt att veta.

status update

inluensan- tingelings 2-2

herr tingeling och en massa ost är hemma från italien. med lördagsvin. han säger att han har lekt med en magnetapparat som slår ut specifika hjärncentra. han testade sig utan motorcortex och syncentra. men han kom hem intakt. plötsligt känns det lite otryggt det där med forskning tycker jag.

beige fredag

barnen sover. herr tingeling är i italien och det finns inga utsikter till fredagsvin. det ösregnar och jag måste släpa ut hunden. dessutom har jag vansinnigt ont i huvudet. antingen är det senskador efter barbiefilmen s absolut ville se, eller så är det svininfluensen. vad det än är så hade fredagsvin helt säkert hjälpt.

det här inlägget handlar om världens lataste hund.

världens lataste hund måste man väcka varje morgon. medels skakning och puttning. att bara ropa på henne fungerar inte. på de 3-4 metrarna mellan korgen och dörren hinner hon somna 1-2 gånger. väl ute i trappen så brukar hon stirra länge och oförstående på mig. som om hon har glömt vad det var hon skulle göra härnäst (1. ta ett par steg framåt så att hon inte klämmer svansen i dörren 2. gå nerför trappen). det brukar ta två minuter att komma så här långt. sedan skall vi ut genom ytterdörren, ut i det fria. om det regnar är det kört. då har man 45 kg hund som stryker längs husväggen och sätter sig på bakhasorna av skräck inför blotta tanken att bli blöt. är det för varmt är det kört. då kommer vi 50 meter. sedan är det tvärstopp. jag tror jag släpar hund lika mycket som jag bär barn. det är vad som har byggt mina armmuskler. att släpa runt på familjemedlemmar. det och hindra världens lataste och lätt suicidala hund från att promenera mitt i vägen. eller i vart fall precis på stenkanten mellan trottoaren och vägen. men hon är åtta år nu. en aktningsvärd ålder för en mastiffdam. kanske kan vi kalla världens lataste hund för karaktärsfast och hänvisa alla later till ålderns rätt ? och blunda för det faktum att hon har varit så här sedan hon var valp. ja det gör vi.

det slog mig nu...

jag kommer ju att bo i englaland. nästan i alla fall.

påbyggnad

vi var ju och inspekterade bygget i helgen. när vi körde upp mot huset utbrast herr t i ett spontant (eller kanske av ren nervositet inövat):

- men vad i h******!!!

jag kontrade med ett avslappnat:

- vaddå, vaddå, vaddå, nämen det ser väl fint ut alltså jag menar, men där kan vi ju bo det är ju beboeligt både vinter som höst och ja, jag vet inte så illa är det väl inte heller. eller?

nu var det inte så illa. det var riktigt fint faktiskt. kanske lite mindre än vad vi hade föreställt oss. men vi har fått våra största frågetecken uträtade och det fruktade bråket med hantverkarna verkar utebli.

så jag säger okej då! hit me norduppland. hit me naturen. hit me kalla mörka vinterkvällar med flera mil till närmsta latte. och att försäkringsbolagen vill att vi tecknar extra viltförsäkring på bilen på grund av den (jag citerar snubben på trygghansa) "...massiva mängden vildsvin som florerar däruppe..." det får jag bara vänja mig vid.

jag säger okej då! till allt. utom väggen.

4 år

förfirad i helgen, ordinarie firande imorgon.