inte

bild lånad från odla.

igår träffade jag en riktig svamperemit i skogen vid vår lilla badsjö. hon sa uttryckligen till mig:

- före detta stadsbo, om du går längs den här stigen så finns det kantareller i massor. jag kan inte plocka mer svamp, jag är eremit och har ingen el och kan inte frysa ner nån svamp. och nu har jag ätit svamp i veckor. jag vill inte ha mer svamp. ta den du.

- okej, tänkte jag. äntligen. the mushrooms is mine.

men. eftersom det redan var ganska sent på dagen så for vi hem, för att som alla vet är i morgon också en dag. så även igår.

jag laddade hela kvällen och vässade svampkorgen.

jag drömde om svamp hela natten.

klockan halv nio i morse var jag tillbaka i skogen.

- och fanns det nån svamp??

- nä!!

- letade jag i kanske tre timmar längs och runt exakt den stig eremiten anvisade ??

- jojjemänn.

- så. är det så att det är nåt fel på mig och mina ögon, eller har kanske svamperemiten fått sig ett gott skratt och jävligt mycket svamp ??

- vi antar det.

- är jag kanske inte helt avslappnad i den här frågan ??

- det uttrycks så här hemma.