i veckan gick en släkting bort, han var gammal och sjuk. och som min kära faster sa: jag unnar honom vilan. men ändå. han har alltid funnits och han hade sina barn och barnbarn.

för mig var han också en av få länkar bakåt till min pappa.

på mammas sida finns ingen. ingen utom mina syskon och jag. herr t har bara träffat min mamma en gång på sjukhuset.

allt det här blir väldigt påtagligt kring jul. barnen märker det och pratar om vilka som ligger i jorden och varför människor brinner upp när de dör. jag förklarar om och om igen. och visar på saker hemma som kommer från mormor och morfar. klockan, mattor och den gamla fåtöljen som de klättrar i precis som jag gjorde.